Hur mycket ska man behöva stå ut med?
Jag förstår inte vad det är med mig. Känns som allt bara är imot mig, allt bara går fel. Hur kan det vara möjligt? Nu har jag som sagt tre tentor, den idag p ga a missat fem p på förra tentan. Det är kanske inte meningen att jag ska bli ekonom? Eller varför har jag annars såna problem med Nationalekonomin? Suck. Tror jag kan läsa vidare ändå, hoppas iallafall. Om man frågat mig förra helgen, var jag ganska inne på att hoppa av studierna helt och påbörja något annat. Men nu ska jag ge det en chans till. Som om jag inte redan gjort det ;) I värsta fall kommer jag till våren att studera på distans i halmstad. Eller man kanske kan efteranmäla sig nu? Ska gå in och titta. Skadar inte att vara lite extra förberedd.
Natten mellan onsdag och torsdag sov jag och Tor en och en halv timme. Ingen av oss kunde sova. Jag brukar i vanliga fall somna när han sätter igång sina tråkiga tv serier, haha. Men inte ens det hjälpte. Tror att det blev ännu värre oxå för att jag visste att sju ringer klockan och måste vara på plats i skolan kvart över åtta. Men konstigt nog så hade jag inte problem i skolan. Men däremot cyklingen hem. Såg så himla mycket fram emot sängen :) Men när jag kom hem, snopet upptäckte jag att det fanns inte längre någon jacka i min cykel korg. Då stressar jag snabbt ut till min cykel med andan i halsgropen och tar mig en runda tillbaka. Frågar allt och alla, men ingen har sett den. När jag kom hem igen beslöt jag mig för att ta ytterligare en gående runda, men nej. Hur har jag kunnat tappa den?
Hur kan allt vara så emot mig? Hade problem med att få tag i jobbet i Lund som jag ska börja på. Det tog bara två månader innan de svarade eller hörde av sig. Så ytterligare något jag stressade upp mej för. Mådde riktigt uselt när jag sen cyklade till jobbet. Men fast besluten att köpa en likadan jacka. Hade sån tur att det fanns en kvar i Lund. Sen visade det sig att det inte finns fler kvar i Skåne alls. Helt sjukt. Men det blev en jäkligt dyr jacka, shit. Behöva köpa ytterligare en. Höjden av otur!
Kan ju hoppas att den snart ger med dig. När väl skolan är över (nej t o m några dagar innan) så ska äntligen min tandställning av. Nu är det bara 8 dagar kvar :) Herregud, jag har bara en vecka till att stå ut. Ingen kommer ju känna igen mej sen. Hahah. Stackars min pojkvän ;) Tor vi har snart känt varandra ett helt år. Herregud vad tiden går fort. När det kärvar sig som mest, vet jag att du finns där! :)
Tjejer snart bär det av :) Vi åker om ganska exakt två veckor :) Ska bli så härligt och skoj :) Ser fram emot det jätte mycket. Precis vad jag behöver just nu.
Natten mellan onsdag och torsdag sov jag och Tor en och en halv timme. Ingen av oss kunde sova. Jag brukar i vanliga fall somna när han sätter igång sina tråkiga tv serier, haha. Men inte ens det hjälpte. Tror att det blev ännu värre oxå för att jag visste att sju ringer klockan och måste vara på plats i skolan kvart över åtta. Men konstigt nog så hade jag inte problem i skolan. Men däremot cyklingen hem. Såg så himla mycket fram emot sängen :) Men när jag kom hem, snopet upptäckte jag att det fanns inte längre någon jacka i min cykel korg. Då stressar jag snabbt ut till min cykel med andan i halsgropen och tar mig en runda tillbaka. Frågar allt och alla, men ingen har sett den. När jag kom hem igen beslöt jag mig för att ta ytterligare en gående runda, men nej. Hur har jag kunnat tappa den?
Hur kan allt vara så emot mig? Hade problem med att få tag i jobbet i Lund som jag ska börja på. Det tog bara två månader innan de svarade eller hörde av sig. Så ytterligare något jag stressade upp mej för. Mådde riktigt uselt när jag sen cyklade till jobbet. Men fast besluten att köpa en likadan jacka. Hade sån tur att det fanns en kvar i Lund. Sen visade det sig att det inte finns fler kvar i Skåne alls. Helt sjukt. Men det blev en jäkligt dyr jacka, shit. Behöva köpa ytterligare en. Höjden av otur!
Kan ju hoppas att den snart ger med dig. När väl skolan är över (nej t o m några dagar innan) så ska äntligen min tandställning av. Nu är det bara 8 dagar kvar :) Herregud, jag har bara en vecka till att stå ut. Ingen kommer ju känna igen mej sen. Hahah. Stackars min pojkvän ;) Tor vi har snart känt varandra ett helt år. Herregud vad tiden går fort. När det kärvar sig som mest, vet jag att du finns där! :)
Tjejer snart bär det av :) Vi åker om ganska exakt två veckor :) Ska bli så härligt och skoj :) Ser fram emot det jätte mycket. Precis vad jag behöver just nu.
Kommentarer
Trackback